Kanske får man sin nya början
Ibland när man är så pass ledsen, är det skönt att få skriva av sig lite. Öven om man har dom mörkaste tankarna är det skönt att få ur sig dom. Och när det är gjort känns det på något viss lite bättre. På bara lite över ett år fick jag och Jepser både hus, barn, hund, bil Och så flyttade vi till en annan ort. Allt gick så fort. En idag håller vi på att lära känna varan. Men ibland kanske saker och ting går lite väl fort. Nu är vi mamma och pappa och jag måste säga att han gör ett jätte bra jobb med sin dotter Nikita. Så miss förstå mig inte. Han är en bra far och bättre kommer han bli ju mer tiden går.
_________________________________________________________________________________________________
Jag är en väldigt ostabil men det känns bätte nu. Att bli mamma och ha ett ansvar är inte lätt. Men när jag ser på Nikita vet jag att vi gjorde rätt. Även om vi fick en svår start ska vi försöka pyssla ihopp allt igen. Kaske lyckas vi få en ny början. Vi båda älskar Nikita över allt annat på denna jord.
_________________________________________________________________________________________________
Jag är en väldigt ostabil men det känns bätte nu. Att bli mamma och ha ett ansvar är inte lätt. Men när jag ser på Nikita vet jag att vi gjorde rätt. Även om vi fick en svår start ska vi försöka pyssla ihopp allt igen. Kaske lyckas vi få en ny början. Vi båda älskar Nikita över allt annat på denna jord.
Mitt liv har rasat
Vågar jag skriva va som hänt? Vågar jag möta sanningen i mitt öga? Vågar jag inse att mina drömmar är över? Vågar jag inse att det inte finns något kvar?
Varför lätt jag mig själv få drömma om ett liv jag alltid viljat ha, när jag vet att drömmar alltid krossas.
Jag gav upp allt jag hade för att du skulle nå din lycka, för jag visst att om du är lycklig är jag det med. Men nu står jag här alldeles tomhänt. Det känns hämskt att säga det, men känns som om du berövat mig meningen med livet.
Jag bär en underbar dotter på mina axlar, men känner ingen glädje för livet som jag borde göra. ÅÅ min älskade dotter, mamma mår inte bra, förlåt för att jag ibland låter mina tårar få blöta ner dina kläder. Förlåt att att jag inte ger dig den trygghet jag borde ge. Men hur ska jag ge trygghet när jag inte bär på något själv.
Känner mig lurad, bedragen, oönskad, ensam, känner mig oälskad, jag känner mig i vägen.
Jag känner mig hatad ifrån min egna sida. Fannnnnnn.
Älskade Nikita, min dotter. Om du kunde prata, va skulle du säga?? Önskar du dig en annan mamma?
Förlåt för att jag nu inte kan ge dig allt det där jag önskade jag kunde ge ifrån början. Förlåt för att jag inte kunde ge dig den familj jag hoppades skulle föddas.
Du är allt för mamma nu Nikita. Det är tack vara dig jag håller huvet högt, när jag igentligen om jag ska vara ärlig vill göra slut på allt.
Ens inte när det har varigt som värst i mitt liv har jag aldrig varigt så olycklig och ledsen som jag är nu.
Snälla fråga inte va som hänt, för ni får inget svar på det.....
Ibland är livet det värsta som finns. Ibland frågar man sig va som är värt att leva..................................
Nu är våran ÄLSKADE DOTTER NIKITA född
Japp för en vecka sen idag födde jag Jepser Sangefors dotter kl 03:24, på västerås BB.
Allt gick jätte bra och fort. Utan bedövning också, fy fannnnnnnnnnnn. All smärta jag fick va värt våran lilla mirakel Nikita. Det som kanske inte va lika kul va att jag förlorade så mycket blod att det va svårt för mig att ta hand om vår lilla dotter i början *snyft* Så jag och Nikita fick stanna kvar på sjukhuset i 5 dagar för behandling. Jag fick en massa blod och lilla Nikita fick lite antibiotika eller hur det stavas. Jesper är både stålt och glad över sin dotter och kommer göra allt han kan för henne. Nikita är en pigg och glad unge som också låter mamma athena få sova rätt så mycket om natten, vilket jag gillar.
Det har hänt mycket. Och det enda jag kan säga om det är att Nikita ger mig kraft, hoppas att hon en dag kommer förstå va hon gjort för mamma dom sisa dagarna.
Älskar dig Nikita.............
Allt gick jätte bra och fort. Utan bedövning också, fy fannnnnnnnnnnn. All smärta jag fick va värt våran lilla mirakel Nikita. Det som kanske inte va lika kul va att jag förlorade så mycket blod att det va svårt för mig att ta hand om vår lilla dotter i början *snyft* Så jag och Nikita fick stanna kvar på sjukhuset i 5 dagar för behandling. Jag fick en massa blod och lilla Nikita fick lite antibiotika eller hur det stavas. Jesper är både stålt och glad över sin dotter och kommer göra allt han kan för henne. Nikita är en pigg och glad unge som också låter mamma athena få sova rätt så mycket om natten, vilket jag gillar.
Det har hänt mycket. Och det enda jag kan säga om det är att Nikita ger mig kraft, hoppas att hon en dag kommer förstå va hon gjort för mamma dom sisa dagarna.
Älskar dig Nikita.............
Är jag vuxen nu?
När jag va liten kändes det som en evighet till man bli vuxen, och man längtade värkligen tills man blev det. Nu tycker man att levet har gott för fort fram. Nu vill man bli liten igen och slippa all ansvar. Man får nästan lite ångest när man tänker tillbax. Jag är inte olycklig nej nej, så det får ni inte tro. Bara det att man inser att livet paserar mitt framför ögonen på en när man inte tänker på det. Vipps säger det och nu sitter man här och väntar sitt egna barn, och man kan inte längre tänka på bara sig sj. Snart har man en egen familj. Fatta..... en alldeles egen familj. bara min min min. Och hur min kärlek växer sig all starkare för vårt barn som ska komma snart. Längtar så tills dess. Att få hålla i en barn som man har gjort med någon man älskar mäst av allt det är ett mirakel för mig *ler* Tänk själv.. Att jag och Jesper har skapat ett barn tillsammans, en människa av vårat köt och blod. Nej det är för stort för mig att fatta nu. Och att det bara är vårt barn också. Ingen annas. Och hur mycket det barnet kommer att vara för oss.
Jepser har åkt till stockholm igen för att arbeta, så nu är man mer närvös nu när man är ensam utan han här hemma *snyft* Visst har jag folk här hella tiden. Men det finns ju inget som kan trösta och lindra min räddsla lika bra som den man älskar gör det. Kännder mig inte riktigt hel när Jesper inte är hemma *snyft* Men jag vet att han åker hem så fort jag ringer och ber han till att göra det om det krisar och jag blir riktigt rädd och närvös.
Pratade med min älskade vän Angie idag.. Hon ska komma nästa måndag och stanna tio dagar *ler* så det ska bli skönt. Fick veta av mamma att hon inte fick ta ledigt och vara här med oss när ungen kommer, vilket jag tyckte va synd. Men hon försökte =(
I veckan vet jag inte riktigt va jag ska göra.. Idag är det måndag så då bättyder det att jag bara får slappa och ta det lungt hihi. Va ute med Tindra(våran hund) på ängen ett bra tag.. Jesper hade köpt en ny leksak till henne som hon älskar. Gissa om hon fick springa mycket idag haha.. När vi kom hem la hon sig bara ner och va hellt slut. hehe söt hon. Ja hon kan ju inte klaga på att hon inte får va ute mycket och springa av sig. Vet inte riktigt va jag ska göra i morgon. Blir nog att städa lite.. Önskar att jag kunde göra lite mer. Men har så svårt att röra mig nu för tiden hehe. Nästan så jag behöver hjälp att vända mig i sängen också hihi... Ne nu vet jag inte va jag ska skriva mer.. Är det något ni läsare undrar så stäl frågan så ska jag svara så gott det går... Stavar som en kratta, hoppas att ni kan läsa. Ta hand om er alla. Kramar Athena
Räddsla börjar växa nu........
Jo jag måste säga det nu. Jag börjar bli både närvös och rädd inför förlossningen nu *snyft*
Jag vet va ni som känner mig kommer säga "det kommer att gå bra ska du se" Det är inte för att vara dum, men era ord hjälper mig inte. Jag vet att va som hälst kan hända där inne när tiden är inne. Jo ja visst, jag vet att ut kommer barnet alltid. Men frågan är hur den kommer att göra det. Och va för spår det kommer att lämna i mitt psyke?
Får hella tiden en känsla på att det inte kommer att gå till som man vill att det ska göra.
Det är inte långt kvar nu. Och redan nu så kan jag få värkar som får mig att gå upp i taket *snyft* Fick det i går natt. Satt vaken från kl 04:30 på morgonen. Vid 09:00 fick jag sova i två timmar. Sen va det igång igen. Som tur slutade det vid 13:00 någon gång. Visst hade jag lite ont hela dagen. Men inte så att det va jobbigt. Fy mår inte bra när värkarna kommer, och speciellt när Jesper inte är hemma *snyft* Hade lust att åka hem till mamma eller pappa när det blir såhär. Men dom bor i stockholm och det är en bit ditt här ifrån. Känner mig bara så liten och hjälp lös när saker i kroppen händer som man inget kan göra åt.
Nej ärligt tallat, det är inte lätt att vara gravid ibland. Jag ber gud att jag blir som jag va för. Känner mig inte som en skönhet presis *snyft*
Jag vet att vissa tycker att gravida kvinnor är något vacket, men tyvär så kan jag inte della sama åsikt om den saken.
Men att jag älskar barnet som växer där i mig är inge tvekan på att jag gör. Han/hon kommer att bli den ända som bätyder allt för mig. Och va som en händer kommer jag alltid att älska den.
Jag måste ha eran hjälp nu alla läsare. Jag och Jepser har kommigt på ett nytt namn om det blir en pojke. Så va tycker ni är bäst? Nick eller Kevin? Kevin va så många som redan heter. Men har ni något annat namn som ni tycker är finns så är det bara att säga till. Kanske ändrar vi oss igen? Om ni har flick namn går det också bra. En så länge är det Moa eller ja iallafall i från min sida. Jepser är inte så sugen på det namnet. Men hjälp järna till *ler* Ta hand om er alla. Hoppas att ni kan läsa. Stavar som en kratta. Kramar Athena
