Athena

När jag blickar tillbax känns det som om det inte alls va så länge sen jag själv va 10 år eller yngre. Och när man ser sin dotter växa upp ser man stora förändringar varje dag. Varför ska hon växa så fort. Vart tog tiden vägen då hon bara låg i barnvangnen lungn och stilla. Då hon va så lätt när man bar henne i armana. Den tiden man kunde pussa och gosa med henne hur mycket som hällt. Nu vill hon springa och röra på sig hella tiden. Och nu finns det ingen tid alls till att gosa och kramas för henne. Ligger aldrig still ett tag i sängen innan man går upp på morgonen. Nej nej. Vi ska upp på engång. Spring i benen så fort man vaknat.
Tänker för mig själv att det är ett bra tag till hon är tonåring, så att oroa sig för det behöver man inte nu. Men med dena tackt kommer ju tiden för de snart känns det som. VILL INTE VILL INTE.
ÅÅÅÅ min älskade dotter. Varför ska du bli stor så fort....
Käns som om man försöker göra allt för att ta vara på den lilla tid man har med henne som liten. Men så fort tiden är förbi önskade man att man tog vara på tiden mer en va man gjort. Svårt att förklara va jag menar. Men ni som har barn förstår nog *ler*
Älskar dig så stort mycket Nikita, och inget i dena värd kan ta det ifrån mig.




Skriver sen igen, för snart kommer Madde på fika
Kramar
athena