Athena

Om man kunde skulle jag spola tillbax tiden till då man va lycklig. Då menar jag värkligen värkligen lycklig.
Då skulle det bli några år tillbax.
År 06 är året jag vill tillbax till. Det år man tog studenten och gick i skolan. Det år man bara hade sig själv att tänka på och ingen annan. Alla framtids planer och drömmar man ville uppleva.
Jag längtar värkligen tillbax. Men att spola tillbax tiden går ju inte. Hur mycket jag en ber och bönar till en gud jag inte tror på. Om det nu fins någon. Och om han nu fins måste han hata mig.
___________________________________________________________________________________

Pratade lite med dagiset idag. Frågade om det va nå konstigt med Nikita dom senaste dagarna.
Det som va lite ändrat va ju att hon blivigt lite klengig. Hon ville hällst att man höl om henne och ville inte gå någon stans själv. Men att hon annars va pigg och glad.
Det tog i hjärtat. Även om dom sa att det kunde vara vanligt hos barn i perioder. Men det fick mig att må så jävla dåligt. Önskar att hon aldrig fick vara med dom det här. Fast hon är så liten känner hon av när man inte mår bra.
Jag önskade värkligen Nikita att jag kunde ändra på allt. Jag önskar att jag kunde sluta känna.
Och jag önskade att allt va bra. Men hur mycket jag en önskar värkar det inte som om det blir ljusare.
Om jag bara kunde skita i allt. Bara ta dig och dra iväg till ett ställa där jag trivs, långt bort i från allt deta.
Tro mig då skulle jag gjort det. Men så ego är jag inte, eller har hjärta till att ta dig ifrån folk som älskar dig.
Men att bo på ett ställe som knappt syns på kartan är lite jobbigt. Och att vara så långt bort i från nära och kära.. Men så behöver det inte vara.




Jag ska göra det som känns rätt, både för mig och Nikita. Jag tänker inte göra något någon annan vill att jag ska göra. Men jag hatar och mår enu sämre av att hon känner av. Om inte Nikita fast skulle allt genast bli så mycket lättare. Fy fan så långt jag skulle flytta då.
Jag längtar tills allt känns bra. Och Nikita å jag får det stadigt. När allt är på sin plats och man trivs.
Men fyyyyy fan va långt det känns tills des.

_____________________________________________________________________________________

Känner mig som en negativ, arg, besviken och ledsen person som drar ner alla andra och får dom att må dåligt.
Önskar att jag ibland aldrig blev till.
Så mycket lättare det skulle bli för dom människor jag bara ställer till det för.


_____________________________________________________________________________________

Tack alla som skriver till mob.
Men orkar värkligen inte svara, eller prata, säga samma sak om och om igen.
Sen är min syn vinkel anerlunda gemfört med någon annans.
Så om man frågar båda får man veta två olicka upplevelser.
Så är det bara.